Dagens skogstur bestämde vi fick vara till fots, utan hästarna. De har båda vilat den här veckan av praktiska skäl och i alla fall Grao får vila större delen av nästa också. Det beror både på att jag har mycket på jobbet, på att ridbanan inte funkar just nu och att hans ink blöder en hel del och han är öm om den. Han har gått för fullt sedan han blev återställd efter koliken i höstas och innan det hade han inte vilat sedan vi var i Åre i början av februari år 2020, så det känns helt ok att ge honom en minivila på en till två veckor nu. Han tappar ju varken träning eller kondition på det.
Men det var verkligen roligt att gå till fots vid Snogeholm. När vi rider måste vi ju hålla oss på ridslingan, nu kunde vi röra oss friare och vi fick ihop en fin runda på ca 6 kilometer. Den sträckan i snö och ojämn terräng var fullt tillräcklig för att vi skulle bli lite trötta också! En annan fördel med att gå är att jag kan ha med en kamera och fota. Vid en sån här promenad blir objektivet en kompromiss. Jag vill inte ha med mig hela kameraryggsäcken, utan nöjer mig med kameran med ett objektiv på. Helst hade jag förstås haft ett fågelobjektiv, ett makro och ett vidvinkel – minst. Men mitt 70-200 2,8 är en helt ok kompromiss.
