Att köpa häst osedd

Jag köpte Grao från Portugal utan att ha sett honom i verkligheten. Det var naturligtvis ett svårt beslut på många sätt – men på andra var det faktiskt inte så komplicerat. Nu när jag hunnit provrida ordentligt här hemma kan jag i alla fall säga att det var ett helt riktigt beslut – jag hade definitivt köpt honom efter en provtidning.

Redan för ett år sedan när jag sålde Hugo fanns en tanke på att köpa en ny häst – även om jag då bestämde mig för att det inte var dags än. Jag var dock helt säker på att nästa häst jag köpte skulle vara iberisk. Jag hade dessutom en ganska klar bild av vad jag sökte för egenskaper hos hästen.

Under våren diskuterade vi hur vi skulle göra med kommande betäckningar av Amelia och vi kom fram till att vi ville betäcka våren 2017, eller i alla fall senast våren 2018. Innan dess ville jag alltså ha en ny ridhäst. Jag började fråga runt bland vänner och bekanta för att se om någon kände till en lämplig häst. Det skulle helst vara en lusitano, men en PRE eller en korsning med lusitano eller PRE kunde också fungera om de hade rätt egenskaper. Jag ville ha en häst som rörde sig framåt och inte bara uppåt, och jag ville ha massor med nerv, energi och känslighet. Jag ville inte ha en utbildad häst, men den skulle vara inriden – 4 eller 5 år såg jag som idealiskt.

En person som det var självklart att fråga var Joao Lynce, som Ulrik köpt Xipo av och som sålt många hästar till Sverige. Jag har även ridit en del för Joao både på mina hästar i Sverige och på hans hästar i Portugal, så han har rätt bra koll på mig som ryttare.

Han svarade direkt på mitt meddelande: I have got your horse! Han skickade åtta filmer på ungefär en minut var, där han visade en fin brun femåring enkelt och okomplicerat i skritt, trav och galopp. Detta gillade jag  – många salufilmer visar en massa rörelser och det är verkligen inte alltid hästarna är mogna för de arbetspiruetter och passageanslag som de visar upp. Jag sökte dessutom inte utbildning utan ett råmaterial – och det var det jag ville se på filmen.

Jag tyckte att hästen var det absolut bästa i den åldersklassen och prisklassen som jag sett, och vi började diskutera en resa till Portugal så jag kunde provrida.

Tyvärr visade det sig inte vara så lätt att få ihop. Det var bara några dagar som kunde komma ifråga, och då var flygen rejält dyra. Dessutom hade vi svårt att på så kort varsel få fram ytterligare ett gäng hästar på ungefär samma ställe  – så om jag åkte skulle jag inte ha kunnat provrida så många fler. Alternativet var att vänta till efter sommaren och då lägga upp en lite mer planerad resa med ett gäng hästar att provrida.

Då kom jag på att några vänner till mig, Mia Säwe och Åsa Linnér, varit hos Joao under våren och provridit lite hästar. Åsa hade för övrigt köpt en halvbror till hästen jag var intresserad av. Jag kontaktade dem och det visade sig att Mia hade provridit honom. Hon hade dock i första hand letat häst till deras ridskola, och där hade han inte passat. Jag hade några långa samtal med henne där jag ingående diskuterade hur hon hade upplevt honom vid provridningen. Mia menade att det var fel häst för mig om jag var ute efter en ren WE-häst, men när jag förklarat att jag framför allt ville ha en häst som var rolig att rida varje dag och vilka egenskaper jag sökte bekräftade hon att de egenskaper fanns hos den här hästen.

Där någonstans började jag  känna att det här nog verkligen var rätt häst för mig, och Ulrik och jag kom fram till att vi inte ville vänta till hösten. Chansen att han fortfarande skulle finnas kvar då kändes inte så stor. Under tiden hade vi förstås kollat på alla iberiska hästar till salu som vi kunde hitta på film, och vi hade svårt att hitta någon i samma prisklass som ens kändes i närheten kvalitetsmässigt.

Jag skickade även filmerna till Johanna Nygren som driver Hagens Ridcenter och som är den person jag känner som har allra flest iberiska hästar. Hon sa ”köp, köp”. Även min tränare fick se filmer, och han påpekade både styrkor och svagheter hos honom – men generellt var han positiv.

Naturligtvis är det en chansning att köpa en häst som jag har tänkt tillbringa de kommande femton åren eller så tillsammans med på det här sättet. Men jag kände ändå att jag hade stöd från personer jag litar mycket på. Ulrik och jag var dessutom helt överens. För att ytterligare öka på säkerheten såg jag till att fullförsäkra honom redan i Portugal, i ett försäkringsbolag som accepterade den engelskspråkige portugisiske veterinärens besiktning. Grao röntgades dessutom och plåtarna gick direkt till min försäkringsveterinär som var den som fick godkänna dem.

Men visst var det extremt pirrigt att åka in till hästhotellet utanför Malmö och hämta en häst jag aldrig hade sett. Och det var riktigt nervöst att sitta upp första gången. Tack och lov kändes det helt rätt från första början, och ju mer vi lär känna varandra, desto bättre blir det.

Dessa saker gjorde att jag vågade köpa osett:

• Vi har köpt häst av säljaren innan
• Säljaren har sett mig rida och känner mig som ryttare
• En person jag känner hade provridit
• Säljaren har exporterat flera hästar tidigare till Sverige
• Försäkringsbolaget försäkrade in till fulla värdet på plats
• Hästen presenterades på ett bra och representativt sätt på film
• Priset var inom min budget och jag fick mycket för pengarna