Igår anordnade en vän till mig som även är dressyrdomare opretentiös programridning. Grao behöver ju mängdträning på att åka iväg och arbeta, så vi tog tillfället i akt och körde andra programridningen samma vecka. Grao var spänd. Mycket spänd. Dessutom hade han rejält med överskottsenergi. Det märks att vi inte har haft underlag att kunna arbeta hemma. Själva programtidningen blev verkligen inte mycket att skryta med, men jag tycker ändå att vi fick till en bra och nyttig träning. Tyvärr fick jag aldrig med mig protokollet. Precis när jag ridit klart fick min medhjälpare Monica telefon från Ulrik. Grannen hade ringt – Amelia var lös hemma! Grannen som ringt är inte hästvan, så jag ringde en annan granne, Anne-Marie. Hon var på jobbet men befann sig närmre hemma än jag, så hon kastade sig iväg hemåt. När hon kom fram var dock allt lugnt, grannen hade lyckats få in Amelia i en hage. Fantastiskt handlat av en person som inte är van vid hästar och som dessutom var ensam hemma med två småbarn! Det är verkligen toppengrannar vi har fått här.
När vi kom hem flyttade vi över Xipo som var kvar i hagen Amelia gått ut ifrån till sommarhagen där Amelia var. Jag hade en del akut jobb jag var tvungen att ta tag i innan jag kunde gå ut och kolla staketen. Jag hann i alla fall ut innan det mörknade, och jag konstaterade att tråden mot grannens åker var av och indragen inuti hagen. Jag skulle tro att något vilt djur hade sprungit in i hagen utifrån och Amelia bara råkade hitta hålet. Nu är det i alla fall lagat.
