Vissa kvällar blir saker inte riktigt som man tänkt sig. Idag visade sig solen på eftermiddagen. Jag bestämde mig att flexa ut en stund tidigare och åka hem till hästarna. På vägen hem började det blåsa, mycket. Sen började det regna. Också det mycket.
När jag kommer hem står Grao i hagen med täcket över ryggen och om halsen. Jag insåg att jag hade glömt svansrem! Stackars Grao tyckte det var jätteotäckt och vågade inte röra sig. Jag gick ut i hagen, säkrade upp täcket och lyckades övertyga honom om att han skulle följa med mig in. Jag satte upp honom på gången, och han stod och skakade – oklart om det berodde på att han var blöt och frös eller så spänd, eller båda delarna. Jag tog av täcket och tänkte att jag skulle hänga det över en boxdörr medan jag hämtade ett ylletäcke att lägga på. Då stod det klart att i alla fall en del av skakningarna berodde på spänning – han blev så rädd för täcket att han hoppade rakt upp och grimman gick sönder. Jag fick honom lugn och fick på ett varmt och fint ylletäcke och släppte in honom i en omockad box. Tre rullningar blev det. Att tvätta ylletäcke är sådär kul faktiskt.
Efter alldeles för lång tid hade jag i alla fall mockat, fixat hö och fått in de andra hästarna. Jag gick ut i den leriga hagen för att fylla hölådan till imorgon. Stöveln fastnade i leran, jag lirkade upp den men lyckades på något sätt skvätta en rejäl mängd lervälling in i stöveln.
Ulrik är på tjänsteresa, och jag var sådär sugen på att laga mat. Men jag fick en idé. Jag kunde göra en pannkaka fylld med lite tacoköttfärs från frysen. Jag tar fram köttfärsen och en gaffel för att skrapa loss en lagom portion till mig. Gaffeln gick rakt igenom plastbyttan och in i min hand.
Nu ska jag ta kväll tror jag – ska bara natta alla djur först. Håll tummarna för att jag inte klantar mig mer, det räcker för idag.
