Igår gjorde jag ytterligare en nageltrångsoperation. Jag opererade ju båda stortårna förra året, men det blev inte bra. Därför opererades vänster om i november och höger var planerad till januari. På grund av pandemin sköts den operationen fram, men igår skulle det alltså vara dags. Skulle vara, men så blev det inte. Den vänstra tån har inte blivit riktigt bra, och det har inte läkt ordentligt. Därför bad jag läkaren titta på den med. Hon konstaterade snabbt att det absolut viktigaste var att få ordning på vänster. Höger får vänta – eller så låter vi den vara för att inte riskera att hamna i samma läge med den. Den är ju inte helt problemfri, men bättre ha den så än få en till som inte läker ordentligt. Så nu sitter jag med vänster fot i högläge i bandage och har tråkigt. Jag hade fått ihop fyra mil på Graos och min distansutmaning innan, jag får rida ikapp när jag läkt igen. Ester håller mig i alla fall sällskap ibland, men precis som jag är hon egentligen för rastlös för det här.
Tråkigt
