För hästar är alltid största delen av dagsmenyn grovfoder – det är det som de är gjorda för att äta. För att över huvud taget kunna ha en aning om vad hästen äter och om den har sina behov täckta behöver man därför göra en grovfoderanalys. Men hur görs egentligen analysen? För ett par år sedan besökte jag Eurofins, ett av de företag i Sverige som gör grovfoderanalyser.
–Vi gör ungefär 25 000 grovfoderanalyser per år, berättar Roland Svanberg, som ansvarar för analyserna. Majoriteten av kunderna är mjölkbönder, men mellan 5000 och 6000 analyser görs för häst. Själva analyserna och rådatan är densamma, men för kor används inte begreppet Smältbart Råprotein. På hästanalyserna räknas detta fram.
Det allra viktigaste för att få en pålitlig analys är att ta proverna på ett bra sätt. Ju noggrannare beställaren är med att ta prover, desto säkrare är analysen.
Nästa steg är att välja vilka analyser som ska göras. Det allra vanligaste är den näringsmässiga analysen som anger mängden protein och energi. Till det kan man välja en analys av fyra mineraler: kalcium, fosfor, magnesium och kalium. Den hygieniska kvaliteten kan bestämmas med en mögel- och bakterieanalys, och analysen av vattenaktiviteten avgör hur lagringsdugligt ett hö är.
— När det gäller näringsämnen och mineraler är det ganska enkla och klara analyser. Vi tar reda på vad höt innehåller, och vi vet vad en häst behöver äta, säger Roland. Med mögel och bakterier är det mycket knepigare. Det finns många olika sorter, och olika individer är olika känsliga. Därför tar vi oss alltid tid och gör en samlad bedömning av höet och skriver lite om det så kunden själv kan göra sina bedömningar. Mitt tips är att inte skicka in den analysen samtidigt med näringsanalysen när höet är nyskördat eller under tidig höst. Då är det sällan något fel på ett välbärgat hö, utan det är lagringen som är problemet. Släng inte heller det som är dåligt, utan använd det för att skydda övrigt hö. Ett annat knep är att täcka med halm.
På Eurofins anländer proven med posten kl 8 eller kl 12. Alla prov tas omhand samma dag som de kommer, med undantag för sådana som lämnas på plats under sen eftermiddag. De torkas över natten i värmeskåp och mals sedan ner till ett pulver.
Den snabbaste analysen är den för energi och protein. För de allra flesta proven används en teknik som kallas NIR, nära infraröd reflektans. Det innebär att man lyser med infrarött ljus på provet och mäter vilka våglängder som reflekteras. Detta jämför sedan maskinen med kända prov. Detta är ett snabbt och enkelt sätt att få fram resultat, men det kräver att man regelbundet matar in referensprov där man känner till energi- och proteinvärdena. Det händer också att det inte går att få ett resultat med NIR, maskinen känner inte igen provet tillräckligt väl. Därför körs varje vecka ett antal prov som referensprov. För energianalysen används Vom-vätska som hjälp för att få fram smältbarheten.Vom-vätskan kommer alltså från en av kons magar, våmmen, och beställs från SLU. Den metod som används är mer komplex och det tar närmare en vecka att få fram resultat eftersom de bland annat ska stå 96 timmar i värmeskåp.
När det gäller råprotein är en metod som kallas Kjeldahl referensmetod. Provet kokas i ungefär en timme och destillationen görs sedan automatiskt. Även den efterföljande titreringen görs automatiskt. Titrering är en metod där man tillsätter en vätska droppe för droppe. I provet finns en indikator som gör att vätskan ändrar färg när rätt mängd är tillsatt. Vid den automatiska titreringen håller fotocellen koll på vätskans färg och betraktaren kan se hur vätskan växlar mellan genomskinlig, rosa och grön.
Även mineralanalysen tar flera dagar. Provet kokas först med en stark syra och späds sedan och filteras. Mineralhalterna kan sedan avgöras genom att provet sätts i en maskin som har en plasmalåga som brinner med ca 10 000 grader C. Där sönderfaller den i atomer och ett mätinstrument mäter våglängderna för att se hur stora mängder av olika mineraler det finns.
–Förutom de analyser vi gör får vi ofta frågor om analys av selen eller fruktan, berättar Roland. Selenhalterna är såpass låga att de är svåra att analysera, så vi brukar avråda från det. När det gäller sockerinnehåll är det inte så svårt att mäta, men det är svårt att särskilja just fruktanet. De analyserna får vi beställa från Tyskland och priset blir mycket högt. Däremot så kan ju en analys av det generella sockerinnehållet vara till viss ledning. Ett hö med lågt sockerinnehåll har ju också låg fruktanhalt. Är däremot nivån hög är det ju svårt att veta hur stor andel som är fruktan.
