När jag kollade på Graos rygg igår såg jag fortfarande tydliga svullnader efter injektionerna. Även om han inte ömmade alls valde jag att låta honom vila – lika bra att ta det säkra före det osäkra. Idag skymtade det bara på något ställe långt bak, så jag bestämde mig för att rida.
Vädret var fint, soligt och betydligt svagare vindar än det varit den senaste tiden. Grao och jag konstaterade att det istället hade kommit vårsaker runt ridbanan. Det var två katter som smög på småfåglar, ett par fasaner som sprang omkring och grannbarnen hade tagit fram sin studsmatta och hoppade och tjoade.
Grao hanterade det hela med stor mognad – för att vara han. Han spände till då och då, sänkte ryggen och bromsade lite, men det gick rätt snabbt att få tillbaka honom till normalt arbete. Normalt arbete idag var enkelt, lösgörande och okomplicerat, med mycket rygg. Ja, för ryggen kändes alltså riktigt bra efter behandlingen! Jag tyckte han lyfte den fint och svingade på bra, och när han tittade på något och sänkte ryggen sparkade han inte, och han fick som sagt snabbt upp ryggen igen och fortsatte som om inget hade hänt. Jag tyckte dessutom han kändes något mer liksidig än tidigare.