När vi anlade vår ridbana gjorde vi ett fel. Vi lät kanten på utsidan av slipersen gå i jämnhöjd med överkanten. Det var verkligen dumt, för det gör att gräset lätt växer upp ovanpå slipersen. Dessutom blir det mycket svårare att ta bort sand som åkt upp ovanpå kanten när vi sladdar, och gräset växer sig snabbt fast i det gräset. Det innebär att vi nu har ställen med en decimeter av sand och gräs ovanpå slipersen.
För någon vecka sedan bestämde jag mig för att ta itu med detta – inte minst för att våra krukor med bokstäver på ska synas bättre. Ulrik har trimmat kanterna runt ridbanan nyligen dessutom, så nu är det lätt att se och komma åt.
Det är ett rätt tungt grävjobb, och jag har dessutom bestämt mig för att skala av grässvålen en bit utanför kanten för att fördröja ny överväxt. Vi får se om jag dessutom tar spaden och försöker gräva ner en bit utanför – men det får bli efter detta är klart. Det är ju 120 meter runt om, så det är ett digert jobb bara att frigöra slipersen. Jag utnyttjar det faktum att jag jobbar rätt mycket hemifrån med anledning av corona. Jag har bestämt att jag varje gång jag tar en bensträckarpaus ska försöka gräva ungefär en meter. Det är hållbart och tar inte alltför mycket tid varje gång. Dessutom sparar det ryggen att inte hålla på så långa tider i sträck. Det kommer ta ett tag, men jag närmar mig i alla fall slutet av den första långsidan. Att den troligen är den lättaste sidan försöker jag att förtränga i dagsläget.
