Sist jag tränade för Paulinda fick jag testa att göra ”lite mer än kvartspiruetter” på en linje som är som en spets. På träningen häromdagen fortsatte vi bland annat med det arbetet. Vi var dessutom för första gången på utebanan – vilket var mycket suspekt enligt nedre halvan av ekipaget. Där fanns balar som fladdrade och ett träd med ett nät om sig. Galet!
Det gjorde förstås att vi fick ett arbetspass mer åt det spända hållet, men samtidigt är det ju bra att träna under sådana förhållanden ibland med. Vi kommer ju aldrig kunna undvika sådana situationer. Ulrik filmade ett par av mina piruetter. Det är intressant att se att jag måste samla ännu mer innan jag vänder – min känsla är att jag galopperar på stället inför vändningen, men jag ser ju på film att det inte alls är så.
