Grao går sedan en tid utan skor bak. Det funkar alldeles utmärkt, men då jag rider en hel del på grusvägar och ofta i lite högre tempo har jag valt att ha joggingskor på honom vid uteritter där jag vet att jag inte kommer rida på mjukt underlag hela tiden. Syftet är förstås att han inte ska slita mer på hovarna än de växer, han har inte jättesnabb hovtillväxt. Han är däremot inte ett dugg besvärad av att gå barfota på hårda underlag, det är skönt! För ett år sedan köpte jag ett par Equine fusionskor till honom, modellen som har en rem i karleden och en över tån. De har funkat jättebra, men jag tycker remmen bak, som ska in och låsas i två ringar, har varit bökig. För några veckor sedan var Grao och jag i Snogeholm och red. När jag kom hem insåg jag att han bara hade en sko kvar bak. Jag hade inte märkt att han tappade den ena! Jag hade just då väldigt ont i ryggen, och troligen hade jag inte lyckats dra åt bakremmen tillräckligt bra. Jag åkte tillbaka och letade, men hittade inte den förlorade skon. Det var förstås lite irriterande, de kostar rätt mycket pengar och den var inte alls särskilt sliten. Men jag fick ge upp, jag hittade den helt enkelt inte.
I den vevan var hovslagaren hos oss och jag berättade om den tappade skon. Han tyckte absolut att Grao behöver ha något som skyddar hovarna bak vid längre uteritter på grusväg, så jag fick helt enkelt beställa ett par nya. Jag mätte hovarna igen för att kolla att han fortfarande hade samma storlek. Men den här gången insåg jag att det fanns två modeller med rem över skon fram. Den andra modellen hade inte remmen bak, utan en helt annan konstruktion. Jag bestämde mig för att köpa den istället. Det är vi nöjda med både Grao och jag tror jag! Jag upplever att de här skorna både sitter bättre på och är lättare att ta på. De har en tamp fram med en ögla – där kan man haka i en hovkrats och dra, så får man fast skon bra. Sen är det kardborrband och en rem med ett bra spänne som man drar åt över kardborrbanden som extra säkerhet. Det enda jag inte tyckte var bra var att öglan för att fästa den överblivna remmen i är på i mina ögon fel sida. Den sitter så man får vika tillbaka remmen från spännet för att trä i. Jag drar hellre remmen över spännet och fäster den på andra sidan. Det finns silkiongummisnoddar som löser sånt.
Nu har vi provat skorna några veckor och fått några riktigt fina ridturer med dem – det är skönt att dagarna är på väg att bli längre igen.
