Vi har planer på att betäcka Amelia i vår. Det där med att ta föl på sitt sto är inte någon självklarhet. Jag läste till exempel det här blogginlägget och håller med om mycket. Det är inte en självklarhet att avla på en häst bara för att hon har en livmoder, precis som det inte är en bra idé att avla på vilken hingst som bara han råkar ha kulorna i behåll. Ändå är det vanligt att hobbyuppfödaren lägger mycket möda på hingstvalet, men funderar inte på stoet – hon står ju redan i stallet och är tillgänglig. Jag tänker ofta på en sak som en god vän till mig, Ida, sa när hon skulle betäcka.
Jag vill egentligen hitta en hingst som nedärver sig så svagt som möjligt. Om det gick skulle jag vilja ha en exakt kopia av mitt sto.
Jag skrattade lite åt henne då – men inser samtidigt att det är ett rätt bra utgångsläge. Om hon väljer en bra hingst kan det inte bli fel. Alltför många hoppas på att hingsten ska kompensera upp stoets brister. I de allra värsta fallen kan det till och med vara så att stoägaren har en helt annan typ av häst än hen egentligen vill ha – och istället för att köpa en annan häst så betäcker de med en ”drömhingst” och hoppas på att få i alla fall en ”nästan drömhäst” på det sättet.
Att skriva det här inlägget kan givetvis vara att kasta sten i glashus när jag i samma andetag skriver att vi ska betäcka – och målet för oss är en avkomma att sälja, inte en till oss själva. Men det ger mig samtidigt ett tillfälle att förklara hur vi resonerar när det gäller vår avel.
Grundförutsättningen för oss är att vi har ett friskt sto som visat god hållbarhet och ridbarhet. Hon är högt avelsbedömd i sitt hemmaförbund, hannoveranerförbundet och har en gedigen stam, inte minst på stosidan. Hon är själv meriterad som statspremiesto/elitsto även om hon ännu inte kunnat få titeln formellt eftersom hon saknar avkomma registrerad i hannoveranerförbundet. Avel handlar inte bara om de två individer som man väljer som föräldrar utan alla deras förfäder finns med i ekvationen också. Ett förvärvningssäkert möderne är en faktor som vi tycker är en av Amelias stora fördelar.
Vårt avelsmål är trevliga dressyrhästar som kan hävda sig i minst lätt och medelsvår klass med vanliga hobbyryttare på ryggen. Vi eftersträvar alltså arbetsvilja, utbildningsbarhet och stabilt temperament tillsammans med åtminstone utvecklingsbara gångarter. Allt detta har Amelia. Det som vi hade kunnat önska av henne är förstås lite bättre tävlingsmeriter/fler placeringar. Samtidigt inser vi ju att den svaga länken där inte är hon – det är jag som inte är tillräckligt duktig tävlingsryttare.
Sen finns det naturligtvis saker vi kan tänka oss att lägga till en önskelista. Vi ser till exempel gärna att avkomman behåller Amelias fina påskjut och förmåga till längning, men kombinerar det med en större bärighet, rörelser i uppförsbacke och förmåga till samling. När vi tittar på den avkomma vi har här, Arno, så är vi dessutom mycket nöjda. Vi har sällan sett en häst som blir så glad av att arbeta.
