Idag har Grao och jag bestämt oss för en ny sadel! Vi var och provade Erreplus-sadlar hos Sonnys sadelhjälp. Jag har länge varit nyfiken på de sadlarna och klämt och känt och provsuttit i dem, till exempel på Elmia där jag och Vidilab hade vår monter granne med dem. Då jag dessutom hört från många med lusitano att det är sadlar som fungerar mycket bra för rasen genom att de är gjorda för hästar med korta ryggar och stor rörlighet kändes det som ett intressant alternativ.
När jag kom dit visade det sig att Sonny precis fått in en begagnad sadel, en svart Adelinde, som han trodde skulle kunna vara något för oss. Vi provade, och det kändes ganska direkt att det var helt rätt. Eller först var jag lite tveksam, det kändes som om mina knän låg uppe på knästödet. Men eftersom knästöden sitter med kardborre var det bara att byta till de mindre stöden – och då satt jag hur bra som helst! Grao verkade också mycket nöjd, och trots att han var spänd för att det var en del att titta på så kändes han inte bromsig och knölig av sadeln, som jag ibland upplevt. Här kunde jag verkligen sitta till i galoppen och få upp honom framför mig utan att vi tappade någon rörelse. Sadeln har lite bredare midja än jag är van vid, men inte så jag upplevde det som ett problem – jag tyckte jag satt bättre och bättre i sadeln ju mer jag vande mig vid den. Att byta sadel är ju alltid en omställning för både häst och ryttare, men här kändes det som om till och med Grao tyckte det var en BRA förändring. Och om han tycker en förändring är bra, då säger det en hel del…
Tyvärr behövdes ena kardborren på sadeln bytas ut. Det gör att jag inte kunde få med mig sadeln direkt, men det blir ju ändå en betydligt kortare väntan än om jag hade beställt en ny sadel.
På vägen hem fick jag ett meddelande från Arnos nya hem. Hans matte hälsar att han sköter sig alldeles utmärkt, och att de lär känna varandra allt mer vilket gör att de utvecklas ihop. Arno gnäggar och möter henne när hon kommer till stallet och själv längtar hon till stallet varje dag för att få vara med honom. Sådant värmer verkligen att höra! Både Ulrik och jag är jätteglada över att han verkar ha hittat ett så bra hem och att han och hans nya matte gillar varandra så mycket.
