För två år sedan blev vi sugna på att åka som publik på sydsvenska mästerskapen i beridet bågskytte. Vi lyckades få tag på några gps-koordinater och lite tider och åkte iväg, nästan två timmar bort för att titta. Vi följde koordinaterna och tiderna vi fått, men när vi kom dit var alla iväg därifrån. De skulle ta en lunchpaus på drygt två timmar. Vi valde att åka vidare.
Därför var vi först lite småskeptiska när våra kompisar Björn och Josefine frågade om vi ville åka och titta på samma mästerskap i år. Men vi konstaterade att tävlingarna hölls på Hovdala, vilket gjorde att det kändes mycket mer proffsigt och publikvänligt. Torsdagens tävlingar skulle starta 12, och det passade oss perfekt. Jag kom ju norrifrån med sportbilen och Ulrik kunde lifta med Björn och Josefine dit, så kunde vi titta och sen göra sällskap hem.
Dagen innan frågar Ulrik i facebookeventet om det finns ett detaljerat tidschema men får inget svar. Starttiden kl 12 ligger kvar och det finns en karta där tävlingsområdet är utprickat, bra nog tycker vi.
När jag kommer strax e kl 13 ser jag inga tävlingar någonstans. Jag försöker ringa alla de andra, men mottagningen är så dålig att jag inte får något svar. Efter ett tag får jag ett sms från Ulrik. Det visar sig att tävlingarna var flyttade både när det gäller tid och plats. De hade av en slump råkat hitta till tävlingsplatsen som låg långt bort från slottet, där jag befann mig (och där tävlingarna skulle ha varit enligt kartan). Då var det bara ett par ryttare kvar som skulle rida. De får tag på en arrangör som berättar att tävlingarna startat kl 10 och att alla de tävlande blivit meddelade om detta via messenger. När jag kom var alltså allt över. En annan man som kommit dit till 12 hade inte sett något, eftersom han aldrig hittade till den förflyttade tävlingsbanan, det fanns ingen som helst skyltning.
Beridet bågskytte har egentligen alla förutsättningar att bli en publikmagnet. Det är fart och spänning och det är lätt även för en icke insatt publik att se om de träffar tavlan eller inte. Men på det här sättet blir det ju inte mycket med det. Jag tror det dröjer tills vi försöker titta igen.
Bilden ovan är tagen av Björn Ljungström, visst är han en fantastisk fotograf? Synd bara att han inte fick fler ekipage att fota 😉
